.jpg)
Antalet kvinnor som söker hjälp för substansberoende är idag alldeles för lågt. När sociala, praktiska och ekonomiska förutsättningar försvårar uppsökandet av professionell hjälp, kan digital vård vara ett sätt för fler kvinnor att söka och få behandling. I situationer av hopplöshet och ensamhet kan en digitaliserad vårdtjänst vara skillnaden mellan fortsatt mörker och en ljusare framtid.
Att behandla personer med substansberoende är en omfattande och komplex fråga.
Sexuella övergrepp, psykiskt och fysiskt våld är allt för ofta en realitet för kvinnor som fastnat i en negativ spiral av beroende och missbruk. Många av dessa kvinnor lider av depressioner, PTSD eller annan psykisk ohälsa till följd av trauman, destruktiva relationer och sociala strukturer. Ofördelaktiga samhällsstrukturer och normer bidrar till att kvinnor känner ett större ansvar för familj och barn, vilket kan leda till att de drar sig för att söka hjälp. Det är därför av största vikt att man i behandlingen förstår de djupt rotade tillstånd av destruktivitet, press och förväntningar många behöver bearbeta för att tillfriskna.
Lina Romberg är Verksamhetschef på Iris utvecklingscenters kvinnoenhet i Ryfors. I en intervju betonar hon vikten av god kännedom och ett bra bemötande gentemot kvinnor i beroende- och missbruksvården.
”Det är otroligt viktigt med kunskap om det som är specifikt kvinnligt, i allt från påverkan av hormoner, sociala status och diskriminering, en förförståelse för kvinnorollen som den ser ut i dagens samhälle. Samtidigt behöver man ta särskild hänsyn till kvinnans nätverk, relationer, eventuella mammaroll och andra former av samhälleliga- och sociala strukturer.”
Allt för få kvinnor söker vård
Missbruk, substansrelaterade diagnoser och spel om pengar, en studie från Socialstyrelsen från 2021, visar att 65% av kvinnor med substansrelaterade problem även lider av minst en psykiatrisk diagnos. Trots att kvinnor endast utgör 30% av de som behandlas för substansberoende, står de för 40% av alla dödsfall, en trend som ökar. Även risken för suicid är högre, där 45% av kvinnor uppgav att de försökt ta sitt liv, jämfört med 31% av män.
Lina Romberg menar att det i många fall kan vara fördelaktigt att komma bort och få nya perspektiv som leder till livsförändrande insikter, men också att det kan uppstå problem när man efter behandling ska återgå till en vardag utanför ett behandlingshem.
”Fördelen med att åka bort är att man får nya förutsättningar och nya möjligheter. Nackdelen kan vara svårigheten återgå till en vardag igen. Det digitala saknar möjligen det första men kan underlätta när man ska återgå till det öppna samhället.”
Att behöva distansera sig från gamla mönster, barn eller nära och kära gör att många tyvärr aldrig tar steget till fysisk behandling. Solveig Olausson redogör i avhandlingen Kvinnor med substansmissbruk och psykisk ohälsa (2008) för vikten av en omslutande vård som tar hänsyn till såväl psykiskt mående som samhälleliga strukturer. Olausson menar att kvinnors vårdsökande ofta föregås av en långvarig process av känslomässig frustration och att kvinnor ofta är ambivalenta snarare än omotiverade inför behandling. Ur fördomar och stigmatiserande föds skamkänslor om att inte räcka till – skamkänslor som för en del kvinnor gör att man avstår från att söka vård.
”Att få kvinnor att söka hjälp kan ibland vara ett problem då de ofta tar ett stort socialt ansvar för sin omgivning. En hög andel kvinnor lever i destruktiva relationer och situationer som kan vara svåra att ta sig ur. De flesta kämpar med trauman och har svårt att hantera känslor. Som behandlare behöver man såväl kunskap som förståelse för detta.”, Lina Romberg
Genom att tillgängliggöra beroendevård genom en digital vårdtjänst, finns hjälpen bara ett knapptryck bort. Chansen ökar att ta sig ur destruktiva mönster och ta ett första steg in beroende- och missbruksvården, ett steg som antingen kan leda till fortsatt digital behandling eller fysisk behandling på behandlingshem.
Digitaliserad vård kan erbjuda hjälp till fler kvinnor
För de som inte kan eller vill söka sig till en platsspecifik fysisk behandling är den digitaliserade missbruks- och beroendevården ett sätt att fånga upp personer som hamnat i ett tillstånd mellan fortsatt beroende och vård. I vägskälet mellan uppsökande av vård eller återgång till destruktiva strukturer behövs en hjälp som knuffar kvinnor med substansberoende i rätt riktning mot återhämtning och tillfrisknande. Den digitala vården kan fånga upp personer i ett tidigt stadie, underlätta för fler att våga söka hjälp men också finnas där för kvinnor i utsatta, ovissa och komplexa livssituationer som kräver en anpassningsbar behandling.
För att uppnå en jämställd vård krävs förståelse för och kunskap om den utsatthet och komplexitet som ofta kommer i behandlingen av kvinnor. Jämställd vård förutsätter en hänsyn till samhälleliga mekanismer och strukturer som påverkar kvinnor i allmänhet och kvinnliga missbrukare i synnerhet. För att vända en negativ trend behöver vi få fler kvinnor att söka professionell hjälp och samtidigt stötta det viktiga arbete som görs på behandlingshem. Jämställdhet uppstår där beslut fattas, resurser fördelas och normer uppstår. Låt oss slipa ner ingångströskeln till beroende- och missbruksvården, låt oss bygga en tillit som resulterar i att fler kvinnor vågar söka hjälp – låt oss rädda fler liv.
